Tankar kring den vilda trädgården

Att titta bakåt kan ibland hjälpa oss att förutse vad som kan ske i framtiden. Som trädgårdsarkitekt så måste jag ha en plan framåt i tiden för mina gestaltade utemiljöer. Jag tycker om att tänka på att naturen är föränderlig oavsett om vi tuktar den efter våra egna behov eller låter den utvecklas på egen hand.

Naturens kraft att vilja återta makten
 För mig som trädgårdsarkitekt är det viktigt att hitta vad som är kärnan med mitt yrke. I början av min karriär kände jag mest att det var ett roligt och inspirerande jobb! Jag fick utlopp för min kreativitet och samtidigt möjlighet att hjälpa mina kunder att förverkliga deras drömmar om en trädgård. Efter att nu ha arbetat några år som trädgårdsdesigner så börjar jag fundera djupare på vårt förhållande till våra utemiljöer och vilken påverkan de tillsammans har i ett större sammanhang. Både hur det påverkar oss människor på ett positivt sätt, hälsofrämjande, vilka resurser som går åt när vi anlägger en ny trädgård och hur den biologiska mångfalden påverkas.
 
Min motivation ligger i att skapa trädgårdar som verkligen gör skillnad på flera plan. En trädgård måste vara motståndskraftig för torka, oväder, nederbörd och framtida sjukdomar. Därför måste jag fundera över hur kommer den planerade utemiljön klara sig vid olika scenarion som klimatförändringarna kommer bidra med. Det är viktigt för att våra trädgårdar ska kunna fortsätta stödja livet för insekter, fåglar och annat djurliv. En annan viktig aspekt i designarbetet är att fundera över hur trädgården kommer att utvecklas över en längre tid. Hur ser samspelet ut mellan växterna och hur kan de hjälpa varandra? Eller är det okej om några växter blir mer dominanta på bekostnad av andra. Jag tycker det är spännande tankar och gör att jag känner en ödmjukhet över mitt arbete.
 
I mitt arbete som trädgårdsarkitekt fokuserar jag på att bygga miljöer med byggstenar som är organiska och föränderliga. Jag jobbar hellre med växtlighet än med fasta konstruktioner och hårda markmaterial. Det betyder att jag vet inte exakt hur en en miljö kommer att se ut om några år och det är det som gör det så intressant. Om våra miljöer kunde få verka utan allt för mycket handpåläggning av oss människor, som gärna vill tukta och räta upp, så hade vår närnatur sett annorlunda ut.
 
Gamla vilda kyrkogårdar
 Underbara exempel på detta är gamla kyrkogårdar i andra länder där man ibland låter naturen ta vid. Jag besökte nyss den stora vackra och vissa delar vilda kyrkogården Olsany i Prag. Vissa delar sköts, inte så minutiöst som jag ibland uppfattar att de görs här i Sverige, och andra har man låtit naturen ta över. Oj så vackert, mystiskt och spännande det känns när man går där! Vissa gravar är inbäddade i murgröna och liknar sängar av grönska, på vackra nötta statyer klättrar kaprifol och yviga idegranar växer sig stora. Vi gick där i timmar upp och ner längst gångar och in på små stigar som människor hade trampat upp. Jag måste erkänna att jag verkligen går i gång och inspireras av denna estetik och tänk om vi kunde överföra lite av den till våra egna trädgårdar. ”Let go!” Vi behöver inte kontrollera allt! Lättskött, som många efterfrågar, hade det varit i alla fall.   
 
En annan kyrkogård i samma anda besökte jag för kanske 15 år sedan och den ligger i London. Jag fick tipset av min kompis som inte bodde så långt därifrån. Det var inte så lätt att hitta dit och de hade då begränsade öppettider för besökare och vad jag minns så var vi ganska ensamma. Det var Highgate Cemetery som ligger i norra delen av London. Jag minns också att jag blev tagen av platsen och den vilda naturen.
Père Lachaise är Paris största kyrkogård, mer känd och besöks av många, och även där kan man se hur naturen tar vid på vissa ställen även om den hålls mer tuktad. Här växer vildvinet frodigt, vackra höga träd ger svalkande skugga och snåriga buskar skapar en skön oas i den bullriga staden.
 
Kanske kan det tyckas konstigt att hitta inspiration på gamla kyrkogårdar. Men det är just där det vilda möter det som en gång var så ordnat och strukturerat som det skapas magi med spänning och oförutsägbarhet som ingridienser. Här kan man också med hjälp av de daterade gravstenarna se hur länge tidens tand har fått verka ganska ostört och det ger perspektiv.
 
Att titta bakåt kan ibland hjälpa oss att förutse framåt, och som trädgårdsarkitekt så måste jag ha en plan framåt i tiden för mina gestaltade utemiljöer. Jag tycker om att tänka på att naturen är föränderlig oavsett om vi tuktar den efter våra egna behov eller låter den utvecklas på egen hand. 

Våra trädgårdar skulle må bra av att bli lite vildare, det är säkert, och det kan göras på många sätt för att passa den lycklige trädgårdsägaren.